Vårkänslor och jobb

image

image

Idag har jag haft svårt att koncentrera mig på utbildningen. Solen har strålat utanför fönstret och jag har fantiserat om min trädgård. Det spelar ingen roll hur intressant utbildningen än är så seglade tankarna sin egen väg.

Fördelen med mitt jobb förutom att träffa alla underbara människor är också att man själv hela tiden utvecklas. För att kunna hjälpa andra måste du också gå igenom en heldel med dig själv och det älskar jag….att hela tiden få växa liksom.

Idag gick vi tex igenom balansen i livet. Har du en bra balans i ditt liv? Vad har du för mycket och för lite av och hur många ”måsten” vs avkoppling/nöjen har du?
Ibland kan det vara på sin plats att reflektera över sig själv, vad är det som får mig att må bra och gör jag tillräckligt utav det?

Jag tror att vi ofta bara kör på, stressar vidare och ibland helt enkelt glömmer av vad som är viktigt. Så idag får du som uppgift av mig att stanna och tänka till.

Sista kvällen med gänget!

I kväll ska vi ut och äta mat jag och mina kurskamrater för i morgon är det hemgång. Äntligen!
Egentligen  är jag alldeles för trött för att ge mig ut, vill egentligen bara stanna i sängen. Men sängen står ju kvar och inte kurskamraterna 😉

Jag är hemmamänniska och har alltid svårt för att ta mig ut, speciellt för att umgås med andra människor, jag är en person som uppskattar och njuter av att vara ensam. Men nu har jag en timme på mig att peppa mig själv, det kommer att bli roligt, det kommer att bli roligt, det kommer att bli ….

Att unna sig

image

Jag är en människa som är dålig på att unna mig saker, och när jag väl gör det så får jag ofta skuldkänslor.
Idag gick jag en sväng på stan, mest för att gå på bokrean. Men väl där hittade jag inte det jag ville ha och de böcker jag väl hittade var för dyra. Så nej det blev inget köp.

På väg hem var jag bara tvungen att slinka in i sportbutiken och där hittade jag så klart hur mycket som helst som jag bara ville köpa! Sjukt egentligen, att unna sig träningskläder haha. Men eftersom jag går i uniform hela dagarna och cyklar/springer till jobbet så är träningskläder det enda jag har på mig förutom uniformen på vardagarna.

Ja jag höll mig i alla fall från några större köp även om det sög i köptarmen. Men en ny träningsryggsäck, linne och en pannlampa för turer i mörkret blev det i alla fall.

Att tappa bort drömmar

Jag vet inte hur det var för er, men jag har drömt om att vara författare sen jag var liten. Så fort jag lärde mig skriva så skrev jag dikter, låttexter och berättelser.

Under hela uppväxten var svenska mitt favoritämne i skolan och för att hantera sorg och smärta under tonåren så skrev jag. Det har hela tiden funnits där i olika former på ett eller annat sätt.

Jag minns också hur jag sparade ihop mina veckopengar för att köpa mig en alldeles egen skrivmaskin, det var lycka det!

Men någonstans mitt i livet försvann det. Inte skrivandet men drömmen…..bilden jag alltid haft på näthinnan. Jag har hela tiden skrivit. Boken jag skriver på nu började på för flera år sedan men hade inget tydligt mål framför mig så den tillsammans med flera andra skrivprojekt avstannade.

En dag (tror det snart är ett halvår sen i samband med att jag fick nytt jobb) var jag ute och promenerade med min bror och så sa han plötsligt: jag har alltid trott att du skulle bli författare, de pratade du alltid om som liten.

Helt plötsligt såg jag det framför mig….igen. Det är ju klart jag ska bli författare, det är ju det jag vill.

Jag hade pluggat länge, testat på nya jobb och funderat på vad det egentligen var jag ville göra. Jag älskade allt som hade med skolan att göra, läsa, skriva långa uppsatser och gotta in sig i ämnen man brinner för. När jag jobbade älskade jag samtalen med klienterna och allt jag lärde mig av detta.

Det är en härlig känsla att ha sin dröm tydlig igen….och nu vill jag aldrig mer tappa bort den. Även om jag inte är där nu eller kanske inte ens om fem år så vet jag ändå åt vilket håll jag ska röra mig för att nå målet, och bara det är underbar känsla tycker jag.

Skriva?

image

Nej inte idag. Mitt huvud är mos utav flera veckors utbildning. Kvällen tillbringas i sängen framför tvn och tidningar.
Jag börjar känna en viss stress eftersom jag satt en deadline till sommaren, men samtidigt vill jag inte tvinga mig själv. Skrivandet för mig är lustfyllt och kul, något jag alltid längtar till. Så när jag inte är ”där” vill jag inte heller tvinga mig själv. Boken förtjänar mer än så tänker jag:-)

Ny vecka, nya tag

Sitter och väntar på tåget och tänker på vecka som komma skall. Sista veckan borta för mig sen är det tillbaka till mitt vanliga liv.
Jag ska försöka njuta och semestra denna veckan och inte tänka så mycket på allt som händer hemma som jag inte kan påverka flera mil bort. En klient sade till mig under ett samtal i veckan: jag kan inte leva i det förflutna för då blir jag bara ledsen och jag kan inte leva i framtiden för då blir jag bara stressad, jag måste bara tänka och leva i nuet.

Jag tror det gäller för oss alla så det är iallafall vad jag ska försöka göra idag. Bara vara och njuta av där jag är.

(sen kan man ju också undra varför jag ska utbilda mig så mycket för när jag redan har så kloka klienter, haha 😉

Är gräset grönare på andra sidan?

Jag antar att det är fler än jag som har flera skrivprojekt på gång samtidigt. Hur hanterar ni andra det? Avslutar ett först eller skriver på det som faller en in? Jag kan anta att det är när det börjar kännas lite motigt i det projektet man håller på med som man blir sugen på att istället hoppa över till nästa….sen kommer det givetvis en motgång där med och så byter man igen…..

Jag har iallafall skrivit ner lite tankar som dök upp om ett annat projekt i fall om att liksom….men på tåget hem idag blir det bara redigerings arbete och ingenting annat, hoppas jag….

Ha en trevlig helg!

Längtan….

att det kan göra så ont….
Mina två första utbildningveckor var det inga problem, jag njöt till och med. Nu vill jag inget annat än att bara åka hem!

Jag längtar efter min sons blöta pussar och efter långa mysiga samtal med dottern. Jag vill bara krama om dom båda och aldrig släppa. Jag försöker tänka att det positivt ändå….att få längta….att uppskatta när man väl är hemma, men det gör bara så ont….

Jag vet inte om det är förlusten av hunden som har satt en tagg i alla våra hjärtan, dom är rädda att förlora mig och jag, jag är så himla rädd att förlora dom. Vi har alla fått bevis på hur fort det går, hur omedveten man är innan det händer och hur ont det gör.

Tentaplugg och choklad!

Idag har jag lyckats skriva ner ytterligare några meningar och även fått en till person att intervjua vilket känns jättebra. Morgondagen är redan planerad. Då är det tentaplugg för fredagens tenta….mindre roligt …..

image

Men för att lyxa till det lite har jag köpt inte bara en, utan tre chokladkakor. Förhoppningsvis får jag inte i mig allihop samtidigt;-)

image

Sen är det ju snart helg och då får jag träffa man med barn igen vilket också är värt att fira.
Jag kan ju också fira att jag hittade hem under både dagens och gårdagens joggingtur.
Egentligen vet jag att jag inte ska ge mig ut ensam i städer jag inte känner till då jag har så otroligt dåligt lokalsinne. Men om man springer 2,5km åt ett håll, vänder och tar exakt samma väg hem då kan man ju inte springa vilse eller??

Jo det kan man, det konstiga är att jag sprang fel båda dagarna (samma väg) men hamnade på två helt olika ställen, vet inte hur jag lyckas!!!

Igår vår jag så smart att jag memorerade adressen till hotellet så att jag skulle kunna använda gps:en för att hitta tillbaka, men efter 2 km hade jag såklart glömt bort adressen, men tanken var i iallafall god…..vilket jag hoppas att chokladen också är.