Plötsligt händer det!

Idag  är dagen, dagen då jag blev färdig med min bok. Eller jag vet inte om det kan kallas färdig men jag kallar den det. Det är nu alla kapitel ligger som de ska, förord och slutext är färdig skrivet och nu när allt har ramlat på sin plats är jag uppe i 112 sidor.

Nu ska jag bara sätta mig och läsa igenom allt en sista gång för att se att allt sitter som det ska, sedan ska det skrivas ut, läsas igenom igen och sedan bäras iväg till mina testläsare!

Känns jävligt bra får jag säga!
Hurra för mig och kram på er!!!

Tidig morgon och sen kväll..

Helgen har gått lika fort som vanligt och jag är nöjd med de manusändringar jag hunnit göra! I morgon bär det i väg till Norrköping igen det innebär att jag måste upp innan klockan slagit fem i morgon och att jag förmodligen inte hunnit hem föränn nio på kvällen. Det blir en lång dag, det enda positiva med den långa tågtiden är att jag förhoppningsvis har energi att skriva några timmar…..fast jag känner redan nu hur trött jag kommer att vara, och jag som har svårt för att sova och slappna av på tåg:-(

Men datorn åker i alla fall med så får vi hoppas på det bästa!
Hoppas ni haft en bra helg!

Härliga helg!

Igår hade vi barnvakt så i morse hade man kunnat sova nästan hur länge man ville.  Men varför slösa bort tid på att sova när man kan sätta sig med sitt manus och få massa timmar man aldrig hade fått annars?
Klockan sex steg jag upp och satte mig vid datorn. Klockan åtta var jag supertrött och ville gå och lägga mig igen men då hoppade mannen upp ur sängen och då skulle det storstädas inför kommande barnkalas i morgon.

Ja jag är värdelös på att sova det har jag alltid varit, vaknar alltid tidigt och hoppar upp, så mycket som bara måste göras. I morgon ska jag försöka att hålla mig i sängen till sju åtminstone. Även om jag aldrig sover ut är det härliga med helgen ändå att man har möjligheten:-)

Duktiga jag!

Varje kväll denna vecka har jag jobbat med mitt manus och jag är väldigt stolt över mig själv!
Nu har jag bara ett kapitel kvar som ska in. Kapitlet är färdigt men ska liksom bara bindas ihop bättre.  Sen har jag sex sidor med lite överblivna stycken, citat osv som inte har passat in någonstans så mitt nästa jobb blir väl att se om jag kan få in det i texten eller om det ska raderas.

Det känns helt sjukt vad nära det är just nu, nästan skrämmande.  Jag längtar varje sekund av dagen att få sätta mig med min text eftersom jag vet att det är så lite kvar.
Men i helgen blit det nog ofrivillig vila då vår son fyllt år så der blir kalas hela helgen lång.
Förmodligen kommer jag vill inte ens orka skriva efter det, men vem vet….kanske är det nu i helgen jag blir färdig!

Oavsett vad som händer är jag stolt över att ha kommit så här långt….till en nästan färdig bok.

Snart i väntans tider….

Här jobbas det på som bara den. Ett kapitel om dagen har jag som mål att göra klart och gärna snabbare. Sen är min plan att läsa igenom allt i sin helhet, ändra det som behövs, skriva ut och läsa igen.
Sen kommer det läskigaste,  att ge ut den till några testläsare för utvärdering.  Jag tänkte också jag skulle skriva ner några frågor till testläsarna att besvara efter de har läst boken.  Man undrar ju hur det känns att läsa den, glad, ledsen, igenkännande eller ej.

Ja sen blir det väl att skicka in till förlag och vänta. ….

Nu börjar tvivlet komma…

Igår fick jag in hela kapitel ett precis som det ska vara. Idag börjar jag med kapitel två. Jag bara längtar hem till datorn…men nu börjar också tvivlet komma. Den där onda känslan i magen.  Vill någon verkligen läsa det här? Kanske är det bara jag som har upplevt och känner det så som jag beskiver i boken! Kanske kommer andra tycka att jag är knäpp och världens sämsta mamma!?
Min tanke är ju att boken ska fungera som ett stöd för andra mammor, kanske gör den inte det, kanske blir de rädda, arga eller ledsna av det de läser….
När jag lämnar ifrån mig boken lämnar jag också ut en del av mitt liv, blottar mig.
Jag berättar om mina svåraste stunder,  saker jag inte är stolt över och saker jag ångrar.  Det blir liksom ingen hemlighet längre utan öppet för alla som är villiga att läsa……
Fast varför skulle någon vilja göra det, läsa alltså? Och tänk om de har jätte höga förhoppningar om boken och i slutänden visar det sig att den är skit!
Ibland tror jag att man medvetet unviker att skriva, för man är så rädd för vad som skall hända när man är klar. I alla fall jag.

Men ikväll skiter jag i tvivlet och hoppar direkt in i kapitel två.
Kram på er!

Nu har jag bestämt mig!

Men jag vet fortfarande inte vart det kommet sluta! Jag hoppas ju bli färdig med min bok till sommaren och vad ska jag då göra på min fritid på hösten?
Jo jag ska göra färdigt min uppsats och istället för E så kommer jag att satsa på en D-uppsats.
Det känns skönt att ha tagit det beslutet även om jag förstår att det kommer att bli fullt upp till hösten.

Jag vet ju inte om jag kommer få ge ut min bok själv eller genom förlag och bara för att boken är färdig till sommaren så inser jag att det förmodligen är mycket utgivnings arbete kvar.
Så förmodligen kanske der blir till att jobba dubbelt ett tag.

Men strunt i det nu! Nu njuter jag av att få tillbringa resten av kvällen med mitt manus:-)

Ps. Uppsatsförslag inom det kriminologiska området tas tacksamt emot.

Härliga helg!

image

Det har varit en riktig myshelg i helgen.  Gjort lagom av allt.  Det enda som inte har hunnits med är skrivandet på manuset, men idag har jag skrivit ut alla kapitel så i veckan ska jag kolla igen om allt samtidigt som jag klipper och klistrar i datorn. Ska bli skönt med lite omväxling från skärmen också!

Nära men ändå långt i från

Jag är ju som sagt inne och fixar till i alla kapitel.  Klipper och klistrar tills allt faller på plats. Nu är det bara tre kapitel kvar innan alla är tillfixade. Sen är det ju bara det riktiga jobbet kvar och klistra ihop alla kapitel så att det blir en bok.
Med bara tre kapitel kvar känns det som om man är riktigt nära fast sanningen är att man fortfarande är ganska långt i från.
Men jag föredrar att se det från den ljusa sidan, att jag snart, snart är klar.