Rädsla

Vad känslorna går fram och tillbaka under den här processen är något jag reflekterar över. Just nu är jag livrädd!  Böckerna har nu anlänt och jag har till och med hunnit sälja några innan min ”releasefest”.
Varje gång jag packar och skickar iväg en bok vill jag bara ta den tillbaka och skrika nej. ….
Nu är det liksom inte min bok längre, nu tillhör den liksom alla andra….också……och tänkt om de inte gillar min skapelse, tänkt om de inte ens klarar att läsa ut den….

Jaja isåfall får jag skylla på mina testläsare som uppmuntrat mig till den här dumma idéen, allt är deras fel. Hade de från början sagt till mig att den är värdelös så hade den faktiskt inte tryckts. Så det så!
Skyll inte på mig, skyll på dem!

Nu är det nära

Ja om bara någon dag ska det finnas minst en pall böcker på min uppfart. Man sover inte bra, jobbar inte bra…..kan överhuvudtaget inte göra någonting alls än att tänka på min bok och hur den kommer tas emot.  Försöker förbereda mig på en hagelstorm av kritik och tänka att jag förmodligen ändå inte är den sämsta författaren i ett par skor. Det borde ju åtminstone finnas en som har skrivit sämre.
Å andra sidan så kanske massiv kritik ändå gör att böckerna säljs utav ren nyfikenhet och då har jag ändå inte förlorat på affären.
Jag vet att de som inte känner igen sig i boken kommer att tycka att den är värdelös,  det är bara till att hoppas att just dom inte köper min bok.
Eller tänkt ännu värre om ingen köper och läser det alls, det bara uppstår en sorts tystnad. …hua.
Ja om några veckor vet jag svaret!

Jag vill=jag kan!

Jag var på ett möte här om dagen ang min bok. Allt gick bra och kvinnan var trevlig och positiv men…..när jag avslöjade att jag ger ut boken själv hände något.  Det var inget hon sa eller gjorde men ändå kände jag något.  Misstro liksom. …jaha du är en sån där….som att min bok inte skulle duga eller vara lika bra som någon annan…….
Och det får mig en aning förbannad, att jag själv tvivlar och misstror mig själv det är liksom ok, men när någon annan gör det då jäklar….
Då vill jag bara kavla upp ärmarna och löpa linan ut, bli större och bättre än alla andra även om det inte varit mitt mål från början.
Nu får jag ta i med hårdhanskarna och visa vad jag går för.
När jag uttryckte mitt livsmål, min plan och någon stampar på den, då ger det mig desto mer kraft att nå dit.
Jag vill=jag kan, och ingen annan ska intala mig något annat!

Vilken resa…

Och på nått sätt gissar jag att den knappt har börjat. Mitt manus är nu tillbaka från lektören och befinner sig nu hos korrekturläsaren.
Jag har lite ångest över att släppa över den ditt för det betyder ju att jag inte längre kan gå in och lägga till, ta bort eller förändra. Det är slutstationen liksom….
I slutet av oktober förväntas manuset vara en riktig bok.
Jisses….
I morgon ska jag på möte med Studiefrämjandet för att planera boksläpp, något jag är väldigt nervös inför.  Jag tänkte först att jag inte skulle ha någon releasefest,  tänkt om ingen kommer liksom……stå där ensam jag o min bok och tro att jag är något…..
Men samtidigt är det värt att fira, jag har ju faktiskt skrivit en bok!!

Jag vet att inläggen här har blivit sporadiska,  egentligen när man behöver stöd som mest, så skriver man minst…..men det är ju så mkt annat som ni förstår.
Jag är i allafall inne hos er och tittar till hur det går titt som tätt.

Jag har jobbat inte bara med boken utan förlaget som helhet, det är mycket att tänka igenom. Egentligen önskar jag att man vore två i det där så att man slapp att stå i allt själv, men nu är det som det är……:-)
Mitt förlag hittar du på http://nestorforlag.se kom gärna med åsikter om utseende eller text på hemsidan. Eller om du har andra frågor eller tankar såklart.

Ha en fortsatt bra helg!!!

Att komma ur ett flow

I snart fyra veckor har jag befunnit mig i ett härligt flow där jag bara behövt minimalt med sömn. Men nu när alla stora grejer är över och jag inte har så mycket att göra så kommer tröttheten som ett brev på posten.  Jag befinner mig just nu i en ”dödzon” där jag egentligen bara väntar hem mitt manus….
Hur tråkigt jag än tycker att det är kommer denna vecka inte bestå av så mycket mer än vila och sova. Sen är det tillbaka till verkligheten igen, jobb jobb jobb.

Tur att det är rättså kul det med 🙂

Länge sen sist!

Det har hänt en del sen sist.  Manuset är nu insänt till lektör, hemsida och start av handelsbolag fixat. Har hittat korrekturläsare, tryckeri och illustratör….
Ja de här veckornas semester har inte varit någon semester direkt. Varje morgon har jag valt att gå upp tidigare för att jobba med företaget innan barnen vaknat,  samt varje kväll efter de lagt sig. Så det där med att varva ner och vila har inte hänt alls faktiskt. ….
Nu återstår en vecka av semestern.  Känner mig stressad. ….finns en heldel kvar att göra, måste hitta en formgivare med humana priser samt gå till banken och få dem att tro på mig. …och på min bok.

Hoppas ni haft en bra sommar!

Att våga

Ibland tappar man bort sig själv, glömmer av mål och drömmar eller orkar inte ta tag i dem och står bara och stampar.  Jag har varit i en sån fas nu…..och nu är jag på väg ur den! Jag har haft företag och föreningar tidigare och aldrig varit rädd för att förverkliga mina drömmar,  jag har också länge vetat att jag vill ha företag igen,  att det är liksom det jag vill göra i livet. Jobba för mig själv (som så många andra såklart). Men eftersom jag jobbar inom ett socialt yrke och behandling så är det liksom inte bara att starta eget, man måste ha en större plan.

Igår när jag satt och beklagade mig för en arbetskamrat, tänk om boken aldrig blir antagen, tänk om den är värdelös osv. Hur ska jag då gå vidare? Då slog det mig att oavsett hur värdelös den än är så måste jag ju försöka.  Jag har ju skrivit boken för att jag tror på den, för att jag tror att den behövs.

Så jag har bestämt mig för att försöka nå mina drömmar, varenda en! Om jag inte hört från något förlag efter sommaren så ger jag ut boken själv,  på eget förlag.
Om något förlag är intresserade av boken så startar jag ändå upp ett företag för kommande böcker och förhoppningsvis föreläsningar.

Ja det är så mina drömmar ser ut just nu, vi får se vart jag hamnar i slutänden.

Kram på er!

En hejarklack!

Ja jag har kommit fram till att det kanske är det jag behöver när självkänslan tryter. Jag har såklart min man som försöker övertyga mig om att min bok är bra,  men såklart,  vad skulle han annars säga liksom…..

Jag har inte delat min hemlighet med så många och har inte heller låtit de närmaste läsa min text. Kankse är det det man skulle göra för att alltid kunna ha någon som tar emot när man faller?

Hur ser din hejarklack ut?

Hur kan något som känns rätt bli fel?

Det jag jobbar med och det jag strävar åt i livet känns verkligen som ett kall. Något jag bara måste göra, som en pusselbit i mitt liv som måste dit för att jag ska kunna sätta resten, och så känns det också med min bok. Det är en bok som måste skrivas, måste synas och som fyller ett syfte.
Kanske är meningen med det helvete jag genomled att jag ska kunna hjälpa andra med min bok, kanske. ….

Längst där inne så tror jag fortfarande på mig själv,  mitt manus och alla mina kommande manus. Jag VET att jag har något att säga, men vad är der då så får mig att tvivla??

Usch känns som om jag är i en svacka och jag har svårt att komma i gång med mina andra manus när inte fått det första godkänt.  Men det kan jag ju inte heller gå och vänta på, det kankse liksom aldrig blir antaget. …

Jag fick en till recension av en läsare igår. Egentligen skulle jag väl bli glad för hon hade inget negativt att säga men på något sätt så räcker det liksom inte. Jag kan inte tro på någon förän de kommer med något kritisk känns det som, ändå är det just det man inte vill möta.

Jag vet varken ut eller in men min stora fråga är hur man kan börja tvivla på något som känns så rätt och som man har kämpat så mycket ner. Varför sågar man sig själv när ingen annan gör det?

Pennan glöder

Nej inte riktig. Men några meningar blev i allafall nerpräntade i mitt nya manus idag och flera tankar finns kvar i huvudet.
Mitt gamla har jag inte ens tittat åt, nej jag har inte gett upp hoppet riktigt än utan låter det bara vila lite. När lusten faller på ska jag ta tag i det igen, läsa igenom allt, med förhoppningsvis nya ögon och sedan ge det en chans till!
Kram