Härliga helg!

Igår hade vi barnvakt så i morse hade man kunnat sova nästan hur länge man ville.  Men varför slösa bort tid på att sova när man kan sätta sig med sitt manus och få massa timmar man aldrig hade fått annars?
Klockan sex steg jag upp och satte mig vid datorn. Klockan åtta var jag supertrött och ville gå och lägga mig igen men då hoppade mannen upp ur sängen och då skulle det storstädas inför kommande barnkalas i morgon.

Ja jag är värdelös på att sova det har jag alltid varit, vaknar alltid tidigt och hoppar upp, så mycket som bara måste göras. I morgon ska jag försöka att hålla mig i sängen till sju åtminstone. Även om jag aldrig sover ut är det härliga med helgen ändå att man har möjligheten:-)

Lyssna på din man (ibland)

image

Igår satt jag med manuset nästan hela dagen så idag vill jag inte ens titta åt det. Känner mig helt slut i både huvud och kropp!
Men idag är (var)  jag feberfri och drog igång och städade i dotterns rum (bilden föreställer en sminkhörna jag gjorde idag). Jag inser nu i efterhand att jag borde lyssna mer på min man och bara ligga ner även om febern är borta.
För nu rinner både näsa och ögon, huvudet bultar och temperaturen i kroppen stiger.
Ja jag erkänner mig besegrad, han hade rätt (men fint blev det i alla fall).

Ny vecka, nya tag

Sitter och väntar på tåget och tänker på vecka som komma skall. Sista veckan borta för mig sen är det tillbaka till mitt vanliga liv.
Jag ska försöka njuta och semestra denna veckan och inte tänka så mycket på allt som händer hemma som jag inte kan påverka flera mil bort. En klient sade till mig under ett samtal i veckan: jag kan inte leva i det förflutna för då blir jag bara ledsen och jag kan inte leva i framtiden för då blir jag bara stressad, jag måste bara tänka och leva i nuet.

Jag tror det gäller för oss alla så det är iallafall vad jag ska försöka göra idag. Bara vara och njuta av där jag är.

(sen kan man ju också undra varför jag ska utbilda mig så mycket för när jag redan har så kloka klienter, haha 😉

Ett steg fram och två tillbaks…

Veckan har gått rätt smärtfritt både vad gäller bearbetandet utav sorg och bokskrivandet. Men igår och idag har varit två tunga dagar. Allt har kännts tungt och jag har helst bara velat stänga in mig i en mörk garderob. Men det går ju inte eftersom verkligheten fortsätter oavsett hur jag mår.

Ikväll ska jag nog strunta i allt vad dator heter och bara mysa ner mig i ett hörn i soffan, och i morgonkväll är det tjejkväll hemma hos en vän.

Jag hoppas att jag är fulltankad och på gång igen efter mina två vilodagar:-)

Saker som suger musten ur en

*kylan
*pelletspanna som krånglar
*röklukt i hela huset
*ekonomi som aldrig räcker till
*att vabba…igen…
*ett hus som skaffar ett nytt problem så fort man löst det senaste
*en man som blir väldigt arg när allt går emot honom

Ja så har min dag sett ut, ett plus i kanten för två vänner som jag verkligen tycker om som hörde av sig och beklagade min sorg. Det värmde lite i alla fall

Att gå vidare

Åh vad jag hatar att vara ledsen, hatar att ha en stor klump i magen och känna en jävla massa sorg.
Idag har jag kunnat prata om det utan att gråta, också ett framsteg….

Jag har även hur illa det än låter tänkt tanken på en ny hund. Jag vet att det är tidigt och att hon är oersättlig, men jag kan inte tänka mig ett liv utan hund….det blir så innehållslöst på något sätt. Sen behöver jag något annat att lägga tankarna på också. Men jag vet att det inte blir någon nu på ett bra tag, kanske till sommaren om jag har tur.

Men det är som min dotter säger, det känns inte som samma hus när hunden är borta.

Idag blir det inget skrivande för min del, men jag ska läsa lite och hoppas finna lite ny inspiration.

Ha en trevlig kväll!

Skingra tankar

I morgon är det jobb igen och aldrig har jag tyckt att det ska bli så skönt att gå till jobbet som jag tycker nu.
Det ska verkligen bli skönt att lyssna på någon annans problem i 8 timmar och slippa mitt eget.

Nu hoppas jag på en god sömn utan mardrömmar och tårar. God natt.

Ny dag

Gårdagen var tung, likaså natten. Allt har gått på repeat om och om igen med olika slut och med vad jag kunde ha gjort.
Som jag känner nu så är inte saknaden det värsta, utan maktlösheten. Att stå där och se på och inte kunna göra något var vidrigt och jag har ständigt bilden på min näthinnan.

Jag önskar jag kunde dra tiden tillbaka…….

Istället för att anklaga mig själv ska jag idag försöka tänka på vad jag är tacksam över…..som tex mina två barn, att vi är friska och att vi har jobb. Även om hundar är mitt liv, mina familjemedlemmar och delar utav mitt hjärta så är jag tacksam för att den värsta smärta som har hänt mig inte är större än så här.

I fredags skrev jag klart vad jag tror kommer bli min inledning på boken. Jag läste upp det för min man och han tyckte det var skitbra vilket gjorde mig jätteglad. I fredags fick jag också in alla anteckningar vilket kändes skönt.
Igår fick jag givetvis inte gjort något men jag hoppas på att jag orkar och vill jobba med boken i veckan. Jag behöver verkligen något annat att lägga tankarna på.

Kram på er där ute och var rädda om er!

Att sätta ord på sina känslor

Jag är en känslomänniska, oftast känner jag massa saker utan att veta vad eller varför.
Igår hade jag en dålig dag, kände mig trött, ledsen och irriterad, men hade ingen aning varför. Men när arbetsdagen var slut idag kände jag mig jätte lättad och förstod då att anledningen till min dåliga dag igår berodde på att jag var orolig över hur dagen idag skulle bli.
Herregud tänk om man hade förstått sig själv med en gång vad mycket enklare allt skulle vara.
Min man brukar skratta åt mig ibland när jag sitter och gråter och är jätteledsen utan att veta varför.

Usch har inte skrivit på boken sen i fredags så i morgon måste jag skriva lite, tycker inte om när det går för långt mellan varven.

Ha en fortsatt bra kväll!